Ordet "holotropi" betyder att röra sig mot helhet". Holotropi har sin grund i den spontana inre helande process som äger rum i ett förändrat medvetandetillstånd. I holotropiska sessioner turas deltagarna om som "sittare" och "andare".
Holotropi fungerar bäst i grupp. Upp till 12 personer kan delta i en holotropisk session med två erfarna ledare.
Det är viktigt att förstå den helande process som spontant uppstår under en session och hur den fungerar. Med hjälp av andningen och musiken kommer man in i ett förändrat medvetandetillstånd. Vad som sedan sker är att psykiska och fysiska spänningar omvandlas till upplevelser. För att helande ska kunna äga rum måste man då tillåta dessa upplevelser att komma upp, oavsett känslor och innehåll. I holotropi vill man alltså inte gå in och styra upplevelseflödet i någon bestämd riktning. Man litar på att de inre spänningar som bäst behöver lösas och bearbetas kommer fram spontant. Man analyserar inte heller upplevelserna, utan låter dem komma och gå. Man behöver inte förstå dem. Helandet sker i och med att man tillåter sig att följa med upplevelsen tills den är över.
Man får försöka inse att man inte kan veta vad som kommer att hända under en session. Bästa sättet är att tänka sig sessionen som en upptäcktsresa och ett psykologiskt experiment. Man lär sig alltid nya saker, och man blir ofta överraskad. Fenomen kan uppstå som ingen av de närvarande någonsin hört talas om eller läst om någonstans, och guiden kan aldrig säga sig vara färdigutbildad. Holotropi är snarare en process av ständig utveckling än en mekanisk metod eller teori som man lätt kan läsa in.
Holotropi genomförs praktiskt i tre steg. Förberedelse, session och integrationsarbete.
Den första nivån är de som man ofta arbetar med i psykoterapi och innehåller barndomsminnen (positiva och negativa). Den andra nivån (den perinatala) innehåller minnen från fosterstadiet och födelsen, samt döds- och återfödelse processen som är otroligt helande att genomgå. På den tredje nivån finns de transpersonella upplevelserna som sträcker sig utöver jag-gränserna och innebär en trancendering av tid och rum. Även upplevelser ur denna nivå kan vara mycket helande om man tillåter sig att gå in i dem. Det görs klart att alla de här upplevelserna är helt naturliga under en holotropisk session.
I vanlig samtalsterapi kan motstånd uppstå i form av emotionella och psykosomatiska försvar. Holotropi kan effektivt lösa sådana blockeringar. Det viktigaste hindren i arbetet med nya upplevelseterapier verkar vara av intellektuell och filosofisk art. Holotropi kan öppna upp för upplevelser som vår kultur inte har någon förklaring på. Trots att sådana upplevelser som de perinatala och transpersonella kan vara väldigt helande och transformerande så kämpar många emot och blockerar dem för att de verkar konstiga eller bisarra. Känslor av att man blir galen eller att man kommer att dö har många väldigt svårt för, vilket man måste samtala om i förväg. Man måste berätta för klienterna att dessa upplevelser bara är tillfälliga och att de går över bara man accepterar dem och går in i dem helt.
Därför är det en väldigt viktig del i Holotropiska sessioner med mental förberedelse och en diskussion kring dessa upplevelser. Det är helt nödvändigt för ett positivt resultat att klienterna förstår vikten av att tillåta alla upplevelser som kan uppstå. Man ska därför förklara att genom att man tillåter känslor, spänningar, smärtor och svåra upplevelser så befrias man från deras inflytande på medvetandet och det är då det spontana helandet sker. Gamla psykiska och fysiska spänningar och symtom förvandlas under processen till ett flöde av upplevelser och genom att tillåta denna process befrias man från dessa spänningar och symtom. Detta är kroppens egen naturliga helande process. Denna förståelse är grunden i all upplevelseterapi.
En annan viktig del av förberedelsen är att diskutera den praktiska delen. Under hela sessionen ska man ligga ner och blunda, fokusera på de emotionella och psykosomatiska processer som inducerats av andningen och musiken, och överlämna sig helt åt detta med full tillit och utan dömande. Man ska inte använda några speciella mentala metoder eller andra försök att påverka eller styra upplevelsen. Den allmänna attityden liknar den vid buddhistisk meditation - bara observera de upplevelser som kommer, registrera dem och låta dem passera utan att fundera, döma eller tolka.
Man diskuterar också regler och principer kring fokuserat kroppsarbete. ( Jag går inte in på detta nu). Först när man talat om allt detta kan man börja med själva sessionen. Kontraindikationer
Man måste också tala om i förväg att det kan vara olämpligt för vissa människor att delta i holotropiska sessioner.
Holotropiprocessen kan involvera dramatiska upplevelser med stark emotionell och fysisk stress. Det är därför viktigt att utesluta människor med vissa sjukdomar. Det gäller om man har eller har haft någon allvarlig hjärtsjukdom, t.ex. hjärtattack, hjärtoperation, cerebral hemorrhage, malignant hypertension, avancerad atherosclerosis eller arterial aneurysma. Av samma orsak kan det vara olämpligt att genomföra sessioner med personer som nyligen skadat sig eller opererat sig.
Är man gravid får man inte delta i holotropisk terapi. Risk finns att livmodern och moderkakan påverkas.
För epileptiker kan det finnas en risk att man får ett anfall under en session. Grof har haft sex epileptiker på sina workshops (1988) men ingen av dem har fått några anfall under sessionerna. Däremot har flera av dem känt att deras spänningar minskat efter sessionerna.
Man ska givetvis inte heller delta i någon session om man har feber eller någon annan infektion. Man ska vara fysiskt i form helt enkelt. Har man eller har haft psykiska problem någon gång ska man ta särskilt hänsyn till det och vara medveten om vilka konsekvenser det kan innebära. Å ena sidan kan holotropiska sessioner vara oerhört helande för personer med psykiska problem. Ibland kan några få sessioner ge fantastiska resultat. Å andra sidan måste man vara medveten om att holotropi kan starta upp en kraftig process där de psykiska symtomen kan förvärras periodvis och att man behöver särskilt stöd under tiden mellan sessionerna.
Särskilt problematiskt kan det vara för personer som inte har någon riktigt klar uppfattning av verkligheten, verkar instabila och som har svårt att skilja på sin inre process och den fysiska verkligheten. Sådant beror ofta på avsaknad av en god och trygg kontakt under den tidiga utvecklingen. Ofta behöver då upplevelsesessioner kompletteras med en närande kroppskontakt under regregerat tillstånd. Att hålla om, kramas och vara fysiskt nära och kärleksfull tycks vara det enda sättet att fylla det emotionella vakuum som uppstått i spädbarnsåldern. Gradvis kommer personen att känna sig tryggare på så vis. Men det kräver mycket resurser och personer som kan ställa upp som stöd dygnet runt under vissa perioder.
Folk med vanliga lätta neuroser, nedstämdhet och psykosomatiska besvär kan delta i holotropiska sessioner, bara terapin leds av erfarna terapeuter. Man ska då lägga särskild vikt vid kroppsarbetet och integreringen i slutet av varje session.
Holotropi är en uttryckande form som inte fungerar bra ihop med lugnande medel eller annan medicin mot psykiska besvär. Man bör vara fri från psykofarmaka och sömnmedel om man ska delta i holotropi. Alkohol och tobak bör undvikas under intensivkurser.
En stereoanläggning med bra ljudkvalitet och rejält tryck är helt avgörande för upplevelsen. Musiken är en mycket viktig del i holotropi och får inte underskattas. Det bör helst vara rytmisk och kraftfull instrumentell musik.
Man har madrasser på golvet för de som andas och helst massor av kuddar lätt tillgängliga. Det är bäst att ha ganska mörkt i sessionsrummet. Många upplever att ljuset stör deras upplevelser. Handdukar, papper, och hinkar för de som mår illa är nödvändiga saker under holotropiska sessioner.
Deltagarna ska komma till sessionen i lediga och bekväma kläder. Man bör inte ha smycken, klockor, glasögon, kontaktlinser, löständer/tandställningar, livremmar och annat som kan vara hindrande för andning och rörelser.
Guiden kan leda en kort guidad avslappning, då man nämner olika kroppsdelar. Man känner efter och slappnar av. Man går nerifrån och upp - fötter, smalben, lår, skinka, ryggrad, mage, bröstkorg, händer, armar, axlar, nacke, ansikte, huvud. Man kan först spänna och sedan slappna av varje del för sig. När det gäller fötter, händer, axlar, nacke, ansikte kan man först röra sig lite (skaka, vända) för att sedan slappna av.
När kroppen är avslappnad är nästa uppgift att försöka lugna tankarna. Man ber deltagarna att rikta uppmärksamheten på "här och nu", och försöka undvika att tänka på det som varit eller på framtiden, vad som hände under förra sessionen eller vad man förväntar sig av denna. man ska bara slappna av och vara "här och nu" utan förväntningar.
Speciellt ska man försöka släppa alla idéer om vad som ska hända under sessionen, vilka upplevelser man vill gå igenom eller vilket tema man vill arbeta med, eller vad man vill undvika. Den holotropiska processen fungerar så att processen själv automatiskt aktiverar det material som för tillfället behövs för att helande ska ske. Har man egna föreställningar om vad man ska uppleva blir det ett hinder för den spontana helande processen. Man kan alltså tryggt överlämna sig helt åt kroppens och det undermedvetnas egen visdom och den process som aktiveras.
Samtidigt som den som skall andas förbereds skall även sittaren gå igenom avslappning och mentala förberedelser. Inte heller sittaren ska ha förväntningar eller förutfattade meningar om sessionen. Den bästa inställningen är att ha omtanke och medkänsla för den som andas. Sittaren ska inte bli för djupt känslomässigt engagerad i vad som händer (t.ex. trösta) utan kan lita på att den helande processen sköter sig själv. Sittaren kan ofta lära sig mycket om sig själv och sina egna känslor under en session, och att sitta bredvid en person som går igenom starka upplevelser kan i sig vara mycket givande.
Efter avslappningsövningen ombeds "andaren" att koncentrera sig på sin andning och känna dess naturliga rytm, först utan att påverka den. Sedan uppmanas man att andas något snabbare, djupare och effektivare än vanligt. Exakt hur man vill andas är upp till var och en, om man vill andas genom munnen eller näsan t.ex. Bara man inte gör något uppehåll mellan in och utandning. Den extra kraften lägger man främst i inandningen. Man uppmanas att fortsätta andas så, medan man flyter iväg med musiken, andningsrytmen, och med alla de upplevelser som kan tänkas uppstå, utan att analysera eller försöka ändra på dem och att lita på processen.
I bästa fall behöver inte sittaren göra någonting. I första hand ska han bara observera processen och se till att andaren behåller en andningsrytm som är snabbare och kraftigare än vanligt. Andaren och sittaren ska ha kommit överens om vad sittaren får göra och hur. En del andare vill inte att någon ska röra vid dem medan andra vill ha mycket kroppskontakt.
Om andaren glömmer bort att andas effektivt ska sittaren påminna honom om det. Helst ska man göra det genom att t.ex. vidröra axeln utan att säga något. Ord har ofta en störande inverkan på upplevelsen, och man ska undvika så mycket som går att prata under sessionen. Frågor mm. ska vara avklarat innan, och dyker det upp nya frågor får man ta det efteråt om det inte är akut.
Normalt följer upplevelsen ett visst mönster. kroppsliga spänningar och manifestationer byggs upp långsamt och blir allt starkare. På samma sätt byggs emotionella känslor upp. Dessa kulminerar sedan i en stark upplevelse och oftast i en ganska plötslig frigörelse. När man når denna vändpunkt behöver inte sittaren hjälpa till alls utan låta allt ske i sin egen takt. Efter frigörelsen uppstår ofta en mycket djup avspänning och andningen kan bli mycket långsam - ibland 2-3 andetag per minut. Detta är då helt okej. Även om andningen blir lugnare innan denna vändpunkt kan det bero på en upplevelse som inte passar ihop med hastig andhämtning. Hur som helst ska sittaren aldrig tjata på andaren om att andas (om inte andaren bett om det) utan endast ödmjukt påminna om det. Sedan är det upp till andaren som avgör vad som är bäst.
Kroppsterapi används oftast i slutet på sessionen, och endast om det återstår olösta spänningar. Själva syftet med kroppsterapin är att förstärka den fysiska upplevelsen så att den leder till en upplösning. Om inte sittaren känner var i kroppen spänningarna sitter kan han fråga andaren var det känns spänt eller ont. Sittaren kan sedan använda olika sätt att arbeta med det området.
Den fysiska reaktionen kan manifestera sig på två olika sätt. Statiskt eller dynamiskt. Statiskt är det när musklerna låser sig i en krampaktig spänning eller smärta utan att några tydliga rörelser uppstår. Principen är då att förstärka denna spänning på olika sätt. Andaren ombeds spänna ytterligare den redan spända muskeln, medan sittaren försöker hålla emot så att det uppstår ett motstånd. Ofta sker detta i korta perioder och man vilar emellan. Det är andaren som bestämmer utifrån upplevelsen hur och när man ska arbeta med detta. Att försöka jobba med en muskel i fel ögonblick är totalt meningslöst. Om det är en viss punkt som smärtar kan sittaren försöka trycka på punkten för att öka smärtan. Om det är huvudvärk eller smärtor i nacken t.ex. kan vissa huvudställningar intas för att förstärka upplevelsen. Vid en stark upplevelse kan andaren skrika, svära och slå omkring sig. Här är det viktigt att han andas vidare. Om det gör allt för ont, eller om sittaren gör något som känns helt fel kan andaren ropa "stopp". Man har i förväg bestämt att ordet stopp är riktat till sittaren, men alla andra uttryck är bara ett sätt att möta upplevelsen. Sittaren fortsätter alltså att jobba med andaren även om andaren vrålar allt vad ha kan - "släpp mig" eller "Hjälp, jag dör". Den inre upplevelsen kanske speglar ett övergrepp eller en kamp för livet. Med lite erfarenhet får sittaren en intuitiv känsla av var man ska jobba, och ordet "stopp" behöver inte användas så ofta.
dynamiska manifestationer är rörelser av olika slag, ofta rytmiska. Exempel på detta är när man kastar huvudet från sida till sida, benen sparkar upp och ner, armarna slår i madrassen, man skakar våldsamt, grimaserar, hostar och skriker. Dessa uttryck uppmuntras på olika sätt tills obehagen upphör och personen känner att det blivit upplöst.
En annan aspekt av kroppsterapin är stödjande kroppskontakt. Om andaren går igenom en otäck eller skrämmande upplevelse kan sittaren hålla i handen för att visa att andaren inte är ensam. Om andaren går in i känslor av övergivenhet och otrygghet kan sittaren lägga sig intill och kärleksfullt hålla om hela personen.
Här är det väldigt viktigt att kontakten sker på andarens villkor och att sittaren inte förväxlar andarens behov med sina egna känslor att vilja trösta.