7. Heliga svampar i Norden.

Enligt litteraturen finns det en mängd olika svampar som har psykedeliska egenskaper, troligtvis uppemot 20-30 arter. Men här i Norden är det Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceáta) som används mest. Den är nära släkt med de tropiska svampar som används i Mexiko.

Toppslätskivlingen innehåller främst psilocybin som är det aktiva ämnet. Halten psilocybin i svampen tycks vara densamma i hela Norden, men varierar efter fosfor och kvävehalten i jorden. Dessa grundämnen är nödvändiga för bildandet av psilocybin. Koncentrationen av psilocybin är störst hos de mindre, unga svamparna, men ämnet bildas under tillväxten så att den absoluta halten ändå är störst hos vuxna exemplar.

Analyser av psilocybinhalten i torkad svamp visar att den kan variera mellan 0,2 till 2 procent. För att kunna dosera rätt räknar man antalet svampar man tar utan att ta hänsyn till storlek och vikt. På så vis blir doseringen mer exakt än om man väger svampen.

Den allra minsta mängd svamp som behövs för påverkan ligger kring 10-20 stycken. När man talar om lågdos-sessioner brukar det röra sig mellan 20 och 40 stycken medan 40-100 svampar räknas som en hög dos. Om man vill jämföra svampens dosstorlek med LSD kan man säga att 100 mikrogram LSD motsvarar ca. 20 svampar.

Högre doser än vad som angivits ger inte någon starkare effekt. Det verkar vara en mättnad vid ca 100 svampar respektive 500 μg. LSD.

I svampsessionerna håller vi oss inom högdos-området. Lägre doser är olämpligt eftersom de inte ger samma möjlighet att totalt gå in i de inre upplevelserna, vilket är nödvändigt för att man ska kunna genomarbeta dem helt. Om man ställs inför otäcka upplevelser och har svårt att gå in i dem bör man för säkerhets skull ta högre doser, mellan 75-100 svampar.

När man plockat svampen läggs den ut för torkning i rumstemperatur. När den är helt torr kan svampen förvaras i minst fem år i en lufttät förpackning, skyddad från värme och ljus. Svamparna förvaras hela.

När en svampsession ska genomföras tar man fram det antal svampar man behöver. Lägg svampen i en gryta och häll på en kopp vatten. Låt koka upp och låt sjuda i ca 10 minuter. Låt svampen dra i ytterligare 5-10 minuter innan den silas bort.

Teet kan smaksättas med örter eller honung. Det bör användas snart då effekten troligtvis avtar vid längre förvaring.

Det finns många småsvampar i gräsmattorna och det gäller att vara helt säker på att man funnit rätt sort. Många småsvampar är ytterst giftiga. Men när man väl lärt känna Toppslätskivlingen är det inga problem bara man är noggrann. Varje svamp man plockar måste undersökas. Skivorna på undersidan ska vara mörkbruna och ha en annorlunda färg än hatthuden. Det finns svampar som liknar Toppslätskivlingen men som har rödbruna eller helvita skivor. Dessa kan tillhöra det giftiga släktet Hättingar. De svampar som är lättast att ta fel på är troligtvis Gul Kragskivling eller olika Brokingar. Inga av dessa är dock giftiga.