Den Heliga Svampen

Tillbaks till innehållsförteckning

Innan jag börjar beskriva vad som sker under en svampsession ska jag ge en kortfattad beskrivning av hur en session går till. En mera detaljerad beskrivning kommer i nästa kapitel.

Innan sessionerna påbörjas har man ett eller flera inledande samtal där man diskuterar vad man vill ha ut av sessionen och vilka regler som gäller. Det ska alltid vara en handledare (guide) närvarande som har kunskaper om hur man tar hand om de annorlunda medvetandetillstånd som uppstår. Under själva sessionen förs inga samtal utöver det allra nödvändigaste och den som tagit svampen ska hålla ögonen slutna och lyssna på musik för att kunna gå in i sina inre upplevelser.

Efter sessionen diskuteras upplevelserna och deras betydelse för personen. Man ska försöka uttrycka sina känslor och upplevelser t.ex. genom att måla, dikta, sjunga eller dansa. Massage och andra kroppsterapier kan användas med fördel både före, under och efter sessionen.

Vid botande av sjukdomar behövs det ofta flera svampsessioner om man ska uppnå något resultat. Tio till trettio sessioner är inte ovanligt men även ett fåtal sessioner kan ge fantastiska resultat. Detta beror på hur problemen ser ut och om man har svårt för att ta till sig innehållet i upplevelserna. Ju mer man kämpar emot desto fler sessioner krävs för att något ska hända.

Man kan aldrig i förväg veta hur en session kommer att yttra sig. Det finns inga särskilda fysiska eller psykiska tecken på att svampen verkar. En vanlig reaktion är att pupillerna utvidgas. Men det kan uppstå tillstånd där pupillerna är små som knappnålshuvuden eller där de oavbrutet växlar i storlek.

Förvirringstillstånd kan ofta observeras under påverkan av svamp men är inget direkt resultat av drogens effekt utan är ett resultat av att man inte lärt sig hantera annorlunda medvetandetillstånd. Att använda sig av psykedeliska droger utan hjälp av erfarna guider kan vara mycket farligt då man riskerar att tappa kontrollen. Det handlar om oerhörda krafter och är absolut inget att leka med. Upplevelsen kan vara så skrämmande att den hos känsliga personer kan ge bestående psykiska problem.

Problemen kan också manifesteras psykosomatiskt i form av smärtor, kramper, exem mm. Denna psykiska obalans kan upphävas med hjälp av en erfaren guide och eventuellt med nya svampsessioner. Även holistisk andning, dans eller massage kan ge goda resultat om man har god vägledning.

Vid vissa sessioner uppstår endast kroppsliga symtom, d.v.s. man får ingen psykologisk påverkan alls. Det kan då röra sig om en känsla av fysisk sjukdom, svåra smärtor i olika delar av kroppen eller intensiva sexuella känslor. Dessa fysiska manifestationer har alltid en psykologisk koppling och är inte resultatet av någon giftverkan i svampen. Någon sådan giftverkan existerar inte. Symtomen uppstår lika ofta och lika starkt oberoende av om man tagit en låg eller en hög dos.

I många högdos-sessioner kan man inte finna ett enda symtom eller så uppstår symtomen endast i samband med upplevandet av psykologiskt material. Vissa lågdossessioner kan innehålla starka fysiska effekter hela tiden. Om man då ger en högre dos blir det lättare att kunna genomarbeta det bakomliggande problemet och på så vis bli av med de kroppsliga obehagen.

För att ta sig igenom svåra kroppsliga symtom kan det hjälpa om guiden försöker söka en förklaring till problemet eller att han ger massage eller annan lämplig kroppsbehandling.

Kramper, skakningar, muskelspänning, komplexa ofrivilliga rörelser etc. är alltid orsakade av specifika blockeringar i kroppen. Detta kan vid vissa tillfällen utvecklas väldigt kraftigt medan man vid andra tillfällen kan ligga helt avslappnad i timmar och se ut som om man sover.

Lika oförutsägbart som innehållet i sessionen är intensiteten i upplevelserna. En person kan vid ett tillfälle få mycket kraftiga upplevelser trots en låg dos medan han vid nästa tillfälle kanske inte reagerar alls trots en mycket hög dos. Att påverkan plötsligt upphör mitt under en session är ett tecken på att försvaren tillfälligt förstärkts inför uppkomsten av otrevligt traumatiskt material. En annan orsak till stark motståndskraft mot svampens verkan är om man känner sig otrygg eller om guiden ger ett osäkert och oerfaret intryck. Att känna trygghet är nödvändigt för att man ska kunna släppa kontrollen och driva iväg till andra medvetandenivåer. Om denna trygghet saknas riskerar man att drabbas av panik vilket i sin tur förvärrar tillståndet. Sådana tillstånd ska inte uppstå om man förbereder sig väl inför sessionen och har hjälp av en erfaren guide.

Om man har några som helst tvivel eller farhågor kring sessionen ska detta diskuteras noggrant i förväg. Man måste kunna ha fullt förtroende för situationen för att vara trygg. Direkta paranoida attityder gentemot guiden omöjliggör genomförandet av en säker session.

Vissa personer kan visa en stark önskan att få delta i svampsessioner för att de är desperata och tror att svampen är deras enda chans att bli fria från sina problem. Ofta har dessa personer svårt att se någon mening med livet och bär kanske på självmordstankar. I deras fantasi blir svampen det magiska medlet som ska ge dem omedelbar lättnad. Om då inte de första sessionerna ger det sökta resultatet kan de bli djupt besvikna och hamna i ett depressionstillstånd. Detta är viktigt att diskutera före sessionen.

Det sinnestillstånd man för tillfället är inne i kan förstärkas under själva sessionen men det kan också slå om till en helt annan stämning. Depression t.ex. är ett mycket lättpåverkat tillstånd som kan fördjupas under sessionen men kan även upphävas eller t.o.m. övergå i eufori. En enda session kan leda till dramatisk förbättring av en depression. Förbättringen kan vara tillfällig eller permanent beroende på hur djupt man gått in i sessionen.

De upplevelser man får liknar en inre resa eller en dröm där man färdas genom olika världar. Dessa världar har sitt ursprung i det omedvetna och består av minnen och känslor. Man är hela tiden vaken och helt skärpt, men upplever samtidigt drömmarnas mytiska och ologiska världar.

Upplevelserna följer i regel en viss ordning. I början konfronteras man med sina psykologiska försvar. En del personer kan hålla på att kämpa emot de djupare upplevelserna under flera sessioner innan de är mogna att släppa kontrollen och resa in i sitt eget inre. Det kan bero på att de har svårt att acceptera en annorlunda verklighet som verkar både ologisk och obegriplig. Detta kan yttra sig på olika sätt. En del håller kontrollen genom att ständigt prata eller analysera vad som händer och håller på så vis upplevelsen i bakgrunden. De kan komma med oändliga ursäkter varför de inte går in i upplevelsen. "Tänk om det är farligt i alla fall", "det här är inte vad jag hade tänkt mig" eller "jag skulle aldrig gjort det här" osv. Andra undviker upplevelsen genom att titta på en massa saker eller gå omkring.

På den här nivån kan man också uppleva förändringar i syn och hörselintrycken. Man kan se de mest fantastiska geometriska mönster i alla färger och musiken blir förvriden och låter annorlunda. Även de andra sinnena påverkas och man kan känna värme, kyla och andra underliga kroppsensationer. Detta stadie kan ses som en förberedelse för de djupare upplevelser som sedan följer.

Rätt så snart kommer man in i att bearbeta minen som har satt djupa spår i själen, särskilt upplevelser från barndomen. Dessa minnen måste man konfronteras med och återuppleva för att kunna känna att man fungerar bra till vardags. De som har svårare psykiska problem ägnar fler sessioner åt barndomen än andra. Även många psykosomatiska sjukdomar kan ha sin rot i barndomen. Den psykiska smärta som lagras vid svåra upplevelser ger upphov till blockeringar och spänningar. Dessa blockeringar kan under sessionen upplevas som starka fysiska smärtor eller obehag. Om man vill lösa sina problem får man inte smita ifrån dessa obehagliga upplevelser. Att genomleva dem är att göra sig fri från dem.

En väl genomförd session slutar alltid med en känsla av lugn och harmoni. Alla de negativa sekvenser man gått igenom är man helt klar med. Det finns alltid en gräns eller en vändpunkt då upplevelsen vänder till det positiva. Kännedomen av detta gör att man kan stå ut under de värsta ögonblicken. Ofta är det så att ju starkare upplevelser man haft under sessionen desto större lugn efteråt. Det har ju då skett en enorm urladdning av negativa energier. Dessa energier har kanske suttit i kroppen hela livet. När denna urladdning är helt klar kan man, kanske för första gången i sitt liv, känna sig i fullständig harmoni med sig själv.

Känslor som maktlöshet, skräck, aggression, ensamhet mm. kan ha sitt ursprung i barndomen. Barndomsupplevelser kan återkallas med otrolig exakthet och detaljrikedom. Men de kan också upplevas i symbolisk form eller bara som en känsla. Alla de trauma som Freud beskriver kan komma upp här, men även upplevelser av fysisk skada t.ex. vid olyckor.

Freud observerade att många av hans patienter hade upplevelser av att vara ett foster eller att födas. Men hans samtid trodde inte på att man kunde minnas sådant, och Freud själv förkastade upplevelserna och kallade dem för fantasier. Födelsen är den starkaste upplevelse vi varit med om i livet. Den omfattar många olika känslor. Upplevelser från födelsen kallas för perinatala. De kan ligga till grund för problem som uppstår senare i livet. De perinatala upplevelserna kan delas in i fyra nivåer.

Första nivån är fostrets tillvaro i livmodern. Denna nivå kan innehålla både positiva och negativa minnen. Det positiva är minnet av en ostörd, fridfull tillvaro i livmodern. Vid återupplevande av detta minne under en session förknippar man det ofta med att "flyta i det kosmiska havet", att känna symbios med modern och med Moder Jord. Det är en känsla som återkommer under barndomen vid amning, av att simma i en klar sjö eller vid andra lugna och harmoniska tillfällen. Negativa minnen från fostertiden är t.ex. när fostret känner sig förgiftat av alkohol eller tobak eller om modern varit sjuk.

Den andra nivån upplevs som en livshotande sammanpressning och instängdhet. Livmodern drar ihop sig i värkar och barnet känner sig hotat till livet och känner ingen väg ut. Känslor av total uppgivenhet och hopplöshet uppstår. Återupplevandet av detta tillstånd under en svampsession är förknippat med fysiska smärtor, tryck över kroppen och svårigheter att andas. Man ser världen som absurd och totalt meningslös.

I samband med denna upplevelse kan minnen från barndomen komma fram som är förknippade med olyckor, skador, operationer, drunkning eller att man känner sig övergiven av sina föräldrar i spädbarnsåldern. Det kan också associeras till stora naturkatastrofer och krig.

Det är ofta känslor på den här nivån som ligger bakom hämmade depressioner där personen inte visar att han är deprimerad utan vänder sig inåt, blir tystlåten och stillsam. De gör inte gärna någonting åt sin egen situation. Ofta upplever de inte ens att de existerar.

Var särskilt observant på barn som är "tysta och snälla" och som alltid befinner sig i bakgrunden. De märks sällan och ingen ser dem heller. De kan få svåra problem som vuxna om de inte får hjälp.

Tredje nivån är upplevelsen av att drivas igenom födelsekanalen. Det upplevs ofta som en kamp på liv och död. En känsla av att behöva kämpa sig fram för att överleva. Lidandet tar kosmiska proportioner och gränsar ibland till extas. Man associerar till explosioner med lysande färger, sadomasokistiska orgier, mord och blodiga offer, vilda äventyr, revolutioner och starka sexuella känslor. Fysiska symtom som smärtor, andnöd, kramper och darrningar, illamående med uppkastningar, feber och frossa kan uppstå under en session då man återupplever detta födelsestadie.

Även denna nivå kan ligga till grund för depressioner, men mera utåtriktade med gråtattacker och våldsamt destruktivt beteende.

Maktkamp, konsumtionshysteri, arbetsnarkomani, stress och maniskt beteende hör också hit. Genom att "kämpa för livet"-andan blir för stark uppslukas man av den och förlorar perspektivet på verkligheten. Detta är en allvarlig sjukdom i vår kultur, som uppmuntras av våra makthavare som hysteriskt vill öka takten tills vi stupar. Det är i denna blinda hysteri som vi kollektivt kan få för oss att vi måste hugga ner all skog, förstöra haven, utnyttja varandra och kriga. I denna uppiskade stämning fostras barnen i vår kultur till att ständigt kämpa och slå sig fram. Detta leder dem in i samma hysteriska sinnestillstånd som omgivningen har.

Känslan har sitt ursprung i födelseprocessen och genom att återuppleva den får man perspektiv på den och kan släppa den. Att bli befriad från denna masshysteri är underbart för kropp och själ och får en att se nyktert på tillvaron och man kan börja leva i en lugnare takt. På så vis bidrar man mindre till massförstörelsen här på jorden.

Genom att utsända lugna vibrationer påverkar man andra så de kan slappna av lite. Bara en kort tid av avslappning kan få en människa att börja tänka efter och ifrågasätta sitt liv. Regelbunden avslappning i form av meditation eller en harmonisk omgivning kan ge fantastiska resultat.

Fjärde nivån är själva födelsens slutfas, befrielsen, som är en positiv upplevelse. Under sessionen känns den som en återfödelse och en frigörelse. Känslor av brödraskap, humanitet och medkänsla ihop med glädje och extas präglar denna upplevelse. Upplevelsen associeras ofta med soluppgången, stillhet efter stormen eller med våren. Detta kan ibland avbrytas abrupt av det negativa ett nyfött barn kan få utstå: smärtor i naveln, att tappa andan, rädsla för döden och otäcka förnimmelser i kroppen.

Upplevelsen av födelsen brukar vara oerhört dramatisk och upplevs ofta som att dö, men omedelbart efteråt återföds man. När man konfronteras med döden i denna upplevelse tvingas man att allvarligt ifrågasätta meningen med livet och sina grundläggande värderingar. Värdsliga ambitioner som att sträva efter status och makt, berömmelse och rikedom tycks blekna bort inför konfrontationen med döden.

Detta djupa ifrågasättande av livsfrågorna öppnar också sinnet för religiösa och andliga upplevelser. Dessa upplevelser är oberoende av personens religiösa bakgrund eller indoktrinering. Ofta får man en stark känsla av hur universum fungerar och hur allt liv på jorden är sammanvävt.

Sekvensen med död och återfödelse har även en starkt biologisk verkan på kroppen. Personen kan under sessionen ligga i 20-30 minuter och vrida sig i fruktansvärda smärtor med förvridet ansikte, kippande efter luft och ha darrningar i musklerna och skaka våldsamt. Ansiktet kan bli blått eller kritvitt och pulsen blir svag och snabb. Kroppstemperaturen varierar kraftigt och illamående med kraftiga uppkastningar är inte ovanligt. Ofta kan man inse att personen intar den typiska fosterställningen.

Döds och återfödelseupplevelsen och andra upplevelser kring födelsen kan återkomma flera gånger under samma session eller under flera sessioner. När detta väl är helt genomarbetat återfår man aldrig upplevelserna från födelsen eller barndomen. Återupplevandet av födelsen är mycket helande och ger för det mesta bestående förbättringar på hälsan på alla plan. Psykosomatiska sjukdomar kan försvinna och man får ett helt nytt självförtroende och handlingskraft. Depressioner och andra psykiska besvär man haft i årtionden kan plötsligt upphöra för gott.

Det som återstår när födelsen är återupplevd är de transpersonella upplevelserna. Om man har återstående problem kan man finna orsaken på det transpersonella planet. Dessa upplevelser kan också komma tidigare i sessionsserien ihop med barndoms eller födelseupplevelserna.

De transpersonella upplevelserna härstammar från en annan tid eller plats än den egna personen. Det kan vara minnen från tidigare inkarnationer, identifikation med andra människor, upplevelse av andra kulturer och deras föreställningsvärld. Man kan förvandlas till ett djur eller en växt och uppleva medvetande på den nivån. Man kan bli medveten om Moder Jord, naturen eller hela universum. Man kan färdas i vintergatan eller i mikrokosmos bland molekyler och atomer, träffa varelser från andra dimensioner, andar och gudar.

Dessa upplevelser kan ge djupa insikter om problem man gått och grubblat på. Det kan också vara så att de psykosomatiska eller psykiska problem man haft kan förknippas med en transpersonell upplevelse. Att uppleva detta utan att ifrågasätta, analysera eller lägga in värderingar kring upplevelsen kan lösa de problem man har.

I psykedeliska sammanhang ska inga upplevelser förkastas eller bortförklaras som fantasier. Även om upplevelsen är helt otrolig och obegriplig för tillfället ska man tillåta sig att uppleva den. Det är nödvändigt för att man ska kunna gå vidare och inte fastna i något. Svampen tar fram de energimönster som ger upphov till obalans. Om man vill uppnå balans måste dessa energier urladdas.

När det gäller det enorma spektrum av upplevelser man kan ha i ett annorlunda medvetandetillstånd och deras betydelse för den helande processen rekommenderar jag Stanislav Grof's bok "Människans okända världar - Utforskning av det omedvetna med hjälp av LSD-terapi"(5). Där beskrivs detta i detalj och på ett lättbegripligt sätt med massor av verkliga exempel.

upp

Tillbaks till innehållsförteckning